Forskningen bakom ACT

Boken Att leva med smärta – ACT som livsstrategi bygger på den kliniska behandlingsmodell som används vid Sektionen för Beteendemedicinsk smärtbehandling på Karolinska Universitetssjukhuset.

Det finns i dag forskningsstudier som visar att ACT kan ha goda effekter vid flera olika problem, till exempel tvångssyndrom, depression och psykosproblematik. Med god marginal är dock antalet vetenskapliga publikationer störst inom just smärtområdet. Sedan den första artikeln publicerades 1998 har fler än 100 studier av olika slag genomförts, för att på olika sätt undersöka och utvärdera ACT i relation till smärta. Man kan, något förenklat, dela upp den forskning som gjorts på ACT och smärta i tre olika kategorier: behandlingsstudier, sambandsstudier och laboratoriestudier.

Denna kortfattade genomgång av forskningsstödet för ACT vid smärta rymmer inte samtliga vetenskapliga studier utan fokus ligger på behandlingsforskning: de studier som utvärderat effekten av ACT-behandlingar vid långvarig smärta. Forskningsresultaten presenteras översiktligt, men några av våra egna studier lite mer ingående. Den som är intresserad av att läsa de vetenskapliga artiklarna som ligger bakom sammanställningen hittar referenslistan här.

Behandlingsstudier

Sambandsstudier

Laboratoriestudier

Är vi klara?

Resultaten från studier som utvärderat ACT vid smärta, liksom annan forskning, talar för att sjukvårdens uppgift bör vara att utveckla patientens egen förmåga att hantera sina svårigheter. För en stor grupp patienter med symptom som sannolikt kommer att bestå livet ut behöver behandlingen handla om något mer än symptomminskning, särskilt med tanke på hur ofta den ändå inte lyckas. Trots att det vetenskapliga underlaget är i det närmaste överväldigande är det anmärkningsvärt sällan som patientens förmåga att agera i linje med värden och långsiktiga mål står i fokus för behandlingen. Forskningen pekar också på vikten av att i denna process hjälpa patienter till ett accepterande förhållningssätt gentemot de negativa upplevelser som inte går att direkt reducera eller kontrollera. Detta är ett förhållningssätt som är ännu ovanligare att finna, även om undantag förstås förekommer. Det återstår med andra ord mycket arbete för att utveckla sjukvården till att agera mer i linje med vad vetenskapen förespråkar.

Även om vi har kommit en bra bit på väg och även om resultaten tydligt pekar på att ACT är användbart vid långvarig smärta behövs mer forskning. Bland annat saknas fortfarande kunskap om vilka patienter som har störst glädje av behandlingen och vilka som skulle behöva mer eller bättre anpassade insatser. Det gör att vi i dag har svårt att säga vem som kommer att ha glädje av behandlingen och för vem en ACT-baserad insats inte kommer att ge önskvärda resultat. Det behövs också fler studier som utvärderar hur väl ACT fungerar vid smärta som beror på sjukdomar som cancer eller reumatism. Med andra ord behöver vi undersöka om ACT fungerar ungefär lika eller olika bra beroende på vilken slags smärta patienten drabbats av.

Vi befinner oss i en spännande tid där kommunikation och kunskapsförmedling går snabbare än någonsin. Dessutom har vi här vid Sektionen för Beteendemedicinsk smärtbehandling förmånen att agera i gränslandet mellan forskning och klinisk verksamhet. Det ger oss möjligheten att ställa frågor som uppkommer i samarbetet med våra patienter, omformulera dem till vetenskapliga hypoteser, testa dem i studier och sedan använda forskningsresultaten för att göra förändringar och förbättringar av behandlingen.

Vetenskapliga referenser