Kapitel 8. Vad ska ditt liv handla om?

Ett viktigt steg på resan mot att ta till vara på ditt liv är att formulera dina livsvärden. Hur vill du att livet ska vara? Vad är värdefullt för just dig och vad ger din tillvaro mening?
Livsvärden handlar om existentiella frågor, och dessa kan vara såväl storslagna som svårfångade eller skrämmande. Samtidigt kan de bli en kompasskurs i livet och en drivkraft för att hitta tillbaka till en aktiv och meningsfull tillvaro.

När livet krymper
När vi på smärtkliniken ställer frågan till våra patienter vad i behandlingen de upplevt som viktigast, vad som gjort störst skillnad för dem, är det vanligaste svaret: ”Livsvärden, att börja tänka på vad jag egentligen vill att mitt liv ska handla om”, ”att börja leva utifrån vad som ger livet mening”. Deras erfarenheter säger något viktigt: för att hitta tillbaka till en tillvaro fylld av mening måste man identifiera vilka värden livet ska handla om. De ger också uttryck för att det går att leva meningsfullt och vitalt, om än i närvaro av den smärta som inte går att ta bort. Att leva vitalt är inte alltid att leva smärtfritt, men att leva med smärta behöver inte betyda att livet saknar mål och mening. Förutsättningarna är olika för alla människor, men möjligheten att sträva efter en vardag präglad av meningsfullhet är gemensam.

Värken kom smygande efter den första graviditeten. Hon var 27 år och till en början tänkte hon inte särskilt mycket på den, utan utgick från att det var sviterna efter en jobbig förlossning. Två år senare var hon fortfarande sjukskriven. Efter föräldraledigheten hade hon börjat jobba igen, men bara några veckor senare kände hon sig helt oförmögen att klara av de långa dagarna och det höga tempot. Värken hade tilltagit och var som värst på eftermiddagarna. Hon gick först ner i tid och fick byta arbetsuppgifter. Det kändes bättre ett kort tag, men efter fyra månader fungerade det inte längre. Hon blev sjukskriven i två veckor, provade där­efter att återgå till jobbet igen men hade så ont att hon fick kämpa för att hejda gråten när hon satt på bussen hem. Hon tyckte inte heller att de mediciner hon fått fungerade något vidare. Hon kunde inte för sitt liv förstå hur hon någonsin skulle klara av att jobba igen. Arbetet var krävande, framför allt gällde det att vara koncentrerad och kvicktänkt. Inget­ dera av detta tyckte hon sig uppfylla nu för tiden. Umgänget med kamrater begränsades i huvudsak till sporadisk e­post, ibland något telefonsamtal. Träffa sina vänner gjorde hon knappt längre. Trots sjukskrivningen var hon helt slut på kvällarna. Ständigt hade hon skuldkänslor över att hon inte orkade ta bättre hand om sin dotter, att hon inte orkade vara mentalt närvarande eller leka och busa som hon skulle vilja. Hon var rädd att det märktes, att dottern såg på henne att hon inte mådde bra, och det gav henne ännu mer skuld­känslor. Gradvis hade hon kommit att inrätta sitt liv efter de begränsningar smärtan skapade. Dagar, veckor och måna­der gick. Det var inte så här hon hade tänkt sig att tillvaron skulle se ut. Men, vad värre var, framtiden kändes mest som en mörk tunnel och varje uns av energi gick åt till en enda uppgift: att ta sig genom dagen.

Smärta hittar sin väg in bland hjärnans skrymslen och vrår. Den präglar våra upplevelser, styr våra handlingar och kan göra vårt liv till ett helvete på jorden. Jakten på en förklaring och strävan efter en lindring av värken kan komma att dominera på ett sätt som styr bort från det som ger livet innehåll och mening. En ung kvinna som vi behandlade beskrev efteråt i ett brev hur hennes liv sett ut innan hon påbörjat sitt förändringsarbete. Jag upplever hennes beskrivning som både talande och på många sätt representativ för de människor jag mött, som tvingas leva tillsammans med, och inte sällan i skuggan av, sitt smärtmonster. Det blir en tillvaro som mer påminner om att överleva än att leva.

”När jag började behandlingen var jag en ganska trasig flicka inuti. Jag levde ett liv fullt med begränsningar. Jag kunde sitta på ett bilsäte i en halvtimme, sen hade jag jätteont och vi var tvungna att stanna eller avbryta resan. Jag åkte alltså inte bil om jag inte var tvungen. Mitt rekord var 20 mil. Då mådde jag extremt dåligt trots att vi bru­kade stanna ett par tre gånger och jag var fullproppad med smärtstillande. Jag vilade varje dag efter skolan. Hade en frånvaro på 32 procent, jag orkade inte upp på morgonen på grund av smärta och för lite sömn. Jag gjorde aldrig två ansträngande grejer på raken. Om jag var på bio på fredag kväll vilade jag halva lördagen och stannade hemma. Ställde in grejer med kompisar titt som tätt. Jag kunde inte se framåt i tiden, vad som skulle hända efter studenten, det var bara ett ”hål”.

Att leva med smärta är påfrestande. Ofta går all kraft åt till att klara av de mest nödvändiga delarna av vardagen. Det är lätt att förstå hur man då inte har ork och utrymme att reflektera kring långsiktiga mål och livsvärden. Samtidigt, vägen framåt ligger dold för den som aldrig söker den. Blicken som är fäst vid snubblande fötter får aldrig syn på den stig som leder bort mot det landskap där livet återfår sin mening.

Att orka och våga drömma om framtiden, att planera för det man inte vet om man klarar av, är viktigt för att åstad- komma förändring. Men många människor som lever med smärta drömmer inte och planerar inte framåt. Att börja göra detta innebär en förändring i sig själv.

Utan tvekan är det svårt att bortse från de nuvarande omständigheterna när man ska fundera över framtiden och sina valmöjligheter. Problemet med detta är att man lätt blir låst, eller åtminstone begränsad, i sin syn på hur livet skulle kunna utvecklas. Dåtiden och nutiden får definiera ramarna för framtiden. Tidigare beteenden upprepas och blir en mall för kommande beteenden. Man blir den man är.

Faktum är att den bästa gissningen om hur någon kommer att agera i en given situation är ofta hur han eller hon gjort i en liknande situation tidigare. Folk gör som de alltid har gjort, och saker förblir som de redan är. Om man nu är tillfreds med ett sådant scenario är allt gott och väl. Men om man vill något annat, om man vill åstadkomma en betydande förändring är det inte en lika gynnsam utgångsposition. Därför behöver vi aktivt styra våra tankar och handlingar i en riktning bort från invanda mönster. Det innefattar också att drömma om hur livet skulle kunna vara, för att kunna planera sin framtid utifrån hur man vill att den ska bli, snarare än hur man har levt de senaste åren.

Att formulera sina livsvärden är ett arbete som för de flesta är svårt och förenat med ett visst mått av obehag. Men det är en nödvändig start på en resa mot en mer meningsfull tillvaro. Beskrivningarna, exemplen och övningarna i detta kapitel är till för att underlätta för dig att tänka i vidare cirklar och att gå till botten med vad du vill fylla ditt liv med. Men detta är bara ett första steg. Du behöver fortsätta arbetet på egen hand, fundera igen och igen över vad som ger dig en känsla av tillfredsställelse och vitalitet.

Vad menas med livsvärden?

Alla har varit med om att sätta upp mål i något sammanhang, det kan vara på jobbet eller i skolan, i idrottsliga sammanhang eller när det ska städas inför julen. Med värden menar vi något som är besläktat med mål, men som också skiljer sig från dessa på några avgörande sätt. I grund och botten är livsvärden ett uttryck för att beskriva vad som ger vissa beteenden eller aktiviteter en känsla av meningsfullhet.

En viktig skillnad mellan livsvärden och mål är att värden består under en lång tid, och att man egentligen aldrig blir klar med dem. Några exempel på värden är att ”vara en omtänksam vän”, att ”vara tillgänglig och närvarande i rela- tion till sin familj” eller att ”vara nyfiken” eller att ”sträva efter att utvecklas som människa”. Jag tror du håller med mig om att detta blir man aldrig klar med.

Det finns egentligen inga tydliga ramar för vad som är ett värde och vad som inte är det. I stället handlar det om en känsla av meningsfullhet. Så hur kan man avgöra om det är ett värde som formulerats? Liksom mycket annat, som motivation, självförtroende, oro, frustration, kärlek eller smärta är livsvärden en subjektiv upplevelse som inte direkt låter sig mätas och som inte heller på något meningsfullt sätt kan jämföras mellan olika personer. Värden är personliga, det är du själv som definierar dem.

Även om detta kan låta lite diffust verkar de flesta kunna relatera till upplevelsen av meningsfullhet. Vissa aktiviteter och vissa situationer bär med sig en tydlig upplevelse av att ”detta är viktigt”. En sådan upplevelse kan komma och gå, vilket antyder att känslan kan skilja sig mellan olika ögonblick. En del beskriver hur känslan har väckts i samband med att de gjort en god handling gentemot någon, att de tagit hand om sitt barn, ägnat tid åt sina föräldrar eller funnits till hands för en vän som haft det svårt. Ibland är sådana känslor också tydliga i samband med stora beslut och omvälvande förändringar.

Ett tillfälle av särskild betydelse

Välj en stund när du kan sitta för dig själv och fundera över tillfällen i ditt liv som har inneburit en djup och påtaglig känsla av meningsfullhet. Du kan göra det nu eller senare, och jag vill uppmuntra dig att göra detta flera gånger.
Välj en situation som har en särskild betydelse för dig. Det kan vara en stor och spektakulär händelse som när du flög luftbal­long över Stockholm eller ett tillfälle när du fick vara med om något som förändrade ditt liv eller din syn på livet, till exempel när ditt barn föddes. Det kan också vara en betydligt mindre uppseendeväckande situation, men som präglades av harmoni eller fullständig sinnesfrid, till exempel en stund för sig själv en vindstilla morgon på klipporna vid havet.

Ibland finns dessa ögonblick i vardagen. En kopp nybryggt kaffe i lugn och ro på pendeltåget mellan hem och arbete, en skogs­promenad med hunden eller ett telefonsamtal med sin bästa vän. Ibland handlar det om en upplevelse av att man gör precis det man vill göra och som man kanske upplever sig ämnad att göra. Att möta blicken från en tacksam patient eller att se stolt­heten hos en elev som äntligen lyckas.
Gå in i detta minne. Tänk tillbaka på den plats och den stund där känslan av lycka, harmoni eller mening fanns. Var befann du dig? Vad gjorde du? Vad var speciellt med just denna stund? Ägna några minuter åt detta. Lägg ifrån dig boken, blunda om du vill.
Kan du känna samma sak här och nu när du tänker tillbaka på denna händelse som du gjorde då den utspelades, om än kanske inte lika starkt? Notera denna känsla. Kan du sätta ord på den?

När du tänker tillbaka på denna betydelsefulla stund är det inte osannolikt att du störs av något som händer. Det kan vara en telefon som ringer eller dina egna tankar som stör: ”Vad ska vi äta till middag i kväll? Jag måste komma ihåg att betala den där räk­ningen.” En del tankar har kanske med själva övningen att göra, men stör lika fullt: ”Vad ska den här övningen leda till? Hur länge ska man sitta och tänka? Jag kommer inte på något, gör jag fel? Jag måste hitta ett bra minne, det kan inte vara vad som helst.”
Det är okej att dessa tankar dyker upp. Du kan inte stänga av din hjärna, din tankeapparat jobbar på parallellt med att du gör denna övning. Var tillåtande och förlåtande. Mitt förslag är att du låter dessa tankar dyka upp, att du noterar dem, och sedan återgår till den där händelsen av speciell betydelse.

Se om du kan få fram minnet igen. Skulle bilden inte bli lika stark eller känslan lika tydlig är detta fullt förståeligt. Skulle du behöva återkomma till minnet flera gånger, för att det dyker upp många andra händelser och tankar som stör, gör det. Det är inte bättre att lyckas hålla fokus än att återkomma till minnet flera gånger.

Du kan också få tankar och känslor som upplevs negativa, till exempel känna sorg över att det var länge sedan som livet kändes meningsfullt, frustration över all tid som gått förlorad, oro över att aldrig känna glädje och engagemang igen. Gör på samma sätt, låt de tankarna finnas där. Låt känslor vara kvar, gör inget för att tvinga bort dem. Var tillåtande mot alla dina upp­levelser, både positiva och negativa.
Var också förlåtande mot dig själv om du inte tycker att du kan fokusera på det som är viktigt, om du inte tycker att du kan han­tera tankarna på ett bra sätt eller om du kommer på dig med att försöka bli av med de jobbiga tankarna. Notera dem. Alla dina upplevelser är en del av den process du just nu ägnar dig åt, kanske är tankarna och känslorna som dyker upp en naturlig och ofrånkomlig del av detta arbete.

Om du hittade ett minne som betyder mycket för dig, och om du kunde komma i kontakt med den känslan som fanns då händelsen utspelades, kände du förmodligen det som i ACT-sammanhang menas med mening och vitalitet. Livsvärden är ett ord för att beskriva den känsla av mening och vitalitet som kan uppkomma när du är engagerad i sådant som betyder mycket för dig. Situationer som väcker denna känsla, om än kanske inte alltid lika stark, kan förekomma i olika delar av din tillvaro.

Livsvärden och beteenden

Livsvärden är alltid kopplade till konkreta beteenden, vilket betyder att man kan välja att agera i linje med sina värden. Men det betyder också att vissa beteenden man utför inte går i livsvärdenas riktning. Att ställa sig och diska fast klockan är mycket och man är trött är en handling, eller med andra ord ett beteende. Kan detta beteende kopplas till något värde? Uttryckt annorlunda, varför är det viktigt? Att följa tråden, bortom själva handlingen, leder kanske till det enkla svaret: ”För att få undan det berg av tallrikar som står på diskbänken.” Om vi fortsätter att nysta i detta genom att återigen ställa frågan: ”Varför är detta viktigt?” kanske nästa svar blir: ”För att det inte ska vara så rörigt när vi går upp i morgon bitti.” Genom att följa tråden vidare, med ytterligare en fråga om varför, kanske man hamnar i något som skulle kunna beskrivas som ett värde: ”För att min sambo verkligen uppskattar när det är ordning i köket och för att det känns bra för mig att kunna göra henne glad.” I kapitel 6 beskrev jag form och funktion av beteenden. Ett sätt att uttrycka funktionen av beteendet ”att diska fast det är sent på kvällen och jag är trött” skulle kunna vara ”för att det är i linje med mina livsvärden”.

Det är också viktigt att beskriva vad livsvärden inte är. Livsvärden är inte det som man slipper eller det negativa man blir av med. Detta inkluderar att bli av med ångest, trötthet eller smärta. Även om det förstås kan upplevas som viktigt, är det inte vad man i ACT-sammanhang menar med ett värde.

Smärta eller annat obehag kan utgöra svårigheter i livet som fört dig längre bort från dina värden, men att bli av med smärtan är inte ett värde i sig självt. Att bli av med sina symtom är för de flesta människor heller inte tillräckligt för att livet ska beskrivas som lyckat och meningsfullt. När mina patienter berättar att en viktig strävan handlar om att bli av med smärtan, svarar jag med en fråga: ”Om du kunde minska din smärta, eller rent av få bort den, vad skulle du använda denna smärtfrihet till? Vad skulle du då göra med ditt liv?” Detta brukar ge svar som på olika sätt handlar om vad man vill få ut av livet.

Dina livsvärden är dina egna

När man försöker formulera sina livsvärden blir det lätt att man tänker sig vad som ”borde” vara viktigt eller det man tror att andra anser meningsfullt i livet. Men uppgiften handlar inte om att komma på andras livsvärden, även om du förstås kan använda andra som inspiration när du funderar över vad du vill med ditt eget liv. Det är heller inte intressant att formulera vilka livsvärden du tror att andra förväntar sig att du ska ha. Bor man i hus förväntas man kanske tycka om att påta i trädgården. En lärare antas nog uppskatta att jobba med barn. Det finns mängder av exempel på vad man ”bör” vilja i det sammanhang man befinner sig. Men det här handlar om just dig. Dig och ditt liv.

Det är inte alltid lätt att avgöra vad som är vad, eftersom man alltid påverkas av den kultur eller tidsanda man befinner sig i, men det är viktigt att försöka tydliggöra sin egen åsikt.

Är det dina värden eller andras?

Ta en kort stund och försök att identifiera något som du tycker känns viktigt, något som du tänker skulle kunna utgöra ett livsvärde. Det kan vara något som har med arbete, hem, vänner eller fritidsintressen att göra. Men det behöver inte vara ett livsvärde utan kan också handla om en prioritering eller åsikt du har. Om du inte kommer på något, fundera över vad du egent­ligen tycker om monarki, att vara vegetarian eller djurförsök i medicinskt syfte.

Fundera nu över hur det kommer sig att du tycker som du tycker eller känner som du känner. Varifrån kommer denna åsikt? Hur fast är du i din övertygelse?

Ställ dig frågan om åsikten är ”din” eller om den är ett uttryck för vad du förväntas känna. Med andra ord, vad tycker andra som finns runt omkring dig i din vardag? Hur säker är du på att din åsikt inte bara återspeglar den allmänna synen? Reflektera några sekunder över om du verkligen står för denna uppfatt­ning, om den är fast förankrad i din egen övertygelse.

Du behöver inte känna dig helt säker. Kanske är åsikten till viss del ”din egen”, men att du också inser att du påverkats av omgivningen. Jag har tidigare beskrivit att beteenden som får en positiv konsekvens i någon form fortsätter eller förstärks. Just att det är kopplat till livsvärden kan vara belöning nog, det behöver inte finnas någon annan konkret vinst eller fördel i stunden. Det är inte ens nödvändigt att någonsin få se de praktiska konsekvenserna av beteendet. Ta som exempel att skänka pengar till välgörenhet. Jag får kanske aldrig se vad pengarna används till, än mindre se leendet från den som får ta del av dem. Kanske får jag inte ens ett tack från organisationen som jag skickar bidraget till. I stället består belöningen, det som ökar sannolikheten att handlingen upprepas, i att jag agerar i enlighet med mina ideal eller livsvärden.

När man talar om livsvärden kan det kanske låta som om de ”finns där” inom dig, som någonting konkret man ”har” eller ”inte har”. Utifrån ett sådant synsätt framstår det som om allt du behöver göra för att få tag på dem är att söka i ditt inre. Riktigt så är det inte. Som i exemplet ovan med att ge pengar till välgörenhet är den positiva laddning som detta beteende får kopplat till ideal som jag själv har formulerat. Alla upplever det inte lika belönande, eller förstärkande, att skänka pengar.

Livsvärden är i grund och botten något som vi själva konstruerar, en beskrivning av på vilket sätt vår tillvaro känns meningsfull och vital. Det är alltså en aktiv process där man själv bestämmer vem man vill vara och hur man vill leva sitt liv. Därför är det bättre att tänka sig att man definierar sina livsvärden snarare än upptäcker dem. Livsvärden är alltså beskrivningar, eller bilder, av varför man ska utföra vissa beteenden: ”Jag satt uppe med min sjuka vän hela natten för att jag vill vara en person som han kan lita på, vad som än händer. Det är ett av mina livsvärden.”

Jag har tidigare nämnt att livsvärden är något man strävar efter när man utför vissa beteenden, men något man aldrig blir klar med. Livsvärden varierar också över tid. De beror på sammanhanget, och sammanhanget förändras. Vissa perioder i livet är de värden som är kopplade till familjen de som väger tyngst, under andra perioder kan livsvärden som handlar om arbetet eller relationer till vänner överskugga allt annat.

Läs ett smakprov

  • Kapitel 8. Vad ska ditt liv handla om?

    - Ett viktigt steg på resan […]

Arbetet med att förändra och förbättra behandlingen för långvarig smärta pågår hela tiden. Vi vet i dag betydligt mer än vi gjorde för tio år sedan, och förhoppningsvis mindre än vi gör om några år. Vill du medverka i utvecklingen?

Delta i utvärdering